För många år sedan, 1980 eller 1981 tror jag, skrev jag mitt första pek. Att det var ett pek visste jag inte, för jag kallade det för uppsats, eller helt enkelt för 'paper' på svengelska. Peket publicerades senare i Theoretical Population Biology, och jag minns att jag blev omätligt stolt när jag fick bunten med särtryck.
En kollega i Uppsala ville vid ett tillfället diskutera ett av mina, som han uttryckte det, 'pek'. Jag minns att jag stod som ett levande frågetecken eftersom jag hade passerat flera år av min forskarutbildning utan att ha hört det ordet. Efter att Torbjörn Fagerström (från just Uppsala) blev professor i teoretisk ekologi här i Lund talade vi nästan bara om pek.
Det jag skulle vilja dryfta är just ordet 'pek'. Jag har en känsla av att det möjligen är mera vanligt i Uppsala och Stockholm än i Lundensisk tradition. Likaså att det är vanligare bland t ex kemister än biologer. Används ordet pek fortfarande för vetenskapliga kommunikationer?
Ett stycke kuriös backgrundsinformation är Barbro Alvings beskrivning av internposten interner emellan på Långholmen. Brev hissades på utsidan mellan våningarna med snören. Bang skriver:
”Ner kom sen ett snöre utanför cellgluggen med ett sänke på, en ostbit eller en tändsticksask med sockerbitar eller för den delen en rakhyvel och brev och tidningar och grejor hissas.
För övrigt heter det inte brev, det heter på ställets folkhumor pek, med vidhängande verb. Strax före läggdags i kväll kommer Linnéa in till mig och fnyser: Maj-Britt är inte klok, hon pekade till tre i natt!
-- På vad då? frågar jag förvirrat.
Hon satt alltså och skrev brev till en häleriidkare i tredje våningen”1
Alla bidrag till kännedomen om pekets historia emottages med tacksamhet. Många, till exempel Språkrådets experter2, anser att ordet pek kommer från ordet pekoral. Det kan väl vara sant.