Landskrona fotofestival 2015

Sigfrid Lundberg's Stuff 2015-08-24

Corinne Vionnet's last slide. She had the last presentation at the International Seminar, Landskrona Photo

Fotofestivalen i Landskrona har seglat upp som en fixstjärna på den nordiska fotohimlen. Jag har varit där tre år i rad nu. Håller den måttet? Har den växtverk?

Två hela dagar har lagt på årets upplaga. Jag är inte på något sätt besviken, men det känns som om det var mer liv och rörelse 2013 och 2014 än 2015. Å andra sidan var jag tre hela dagar i fjol. Svårt att säga, kanske man implementerade sitt koncept bättre tidigare om åren än nu.

Fredagen ägnade jag åt det internationella symposiet och söndagen åt halva fotoboksdagen och resten åt utställningarna. Alltså har jag ägnat för mycket tid åt prat och tyckande än åt das Ding an sich. Kanske ett misstag. Kan i så fall inte göra det ogjort.

Utställningarna

Fotofestivalen 2015 lyckades samla ihop utställare från när och fjärran. För många för att lista dem, och jag kan inte kommentera mer än en bråkdel av dem. Lars Tunbjörks utställning Vinter i stadens rådhus är en given höjdpunkt. Duane Michals, Boris Mikhailov och Maja Forslund i Konsthallen.

Duane Michals gav mig festivalens bästa skratt med serien How photography lost its verginity on the way to the bank (ja, det skall vara verginity: The state or condition of being a vergin, i.e. one who has never had sex with a complete retard). I denna ingick den fantastiska bilden A Gursky Gherkin is Just a Very Large Pickle och bilderna med samlingsnamnet Who is Sidney Sherman.

En definitiv höjdpunkt var utställningen med tjeckisk fotografi, och i synnerhet Jindřich Štreit.

Fotografins förvandling

Temat var Metamorphosis of Photography och det hela modererades av Marc Prüst (curator och bildredaktör) och hade fyra talare

Michael Famighetti (Aperture Photography Magazine) diskuterade olika aspekter där literaturen och texten är relaterade till fotografin och bilden,
Andrea Holzherr (Magnum Photos) diskuterade dokumentär fotografi och sanning,
moderatorn själv höll en presentation om propaganda och fotografi i Nordkorea
Slutligen Corinne Vionnet (bildkonstnär).

Alla fyra hade intressanta ting att säga. Programmet beskriver Holzherr presentation så här:

Photo journalism has undergone fundamental changes in recent years. How does Magnum relate to that? The notion that pictures show reality can no longer be taken for granted.

Det är uppenbart korrekt att såväl bildjournalistikens som dokumentärfotografiets vilkor ändrats drastiskt de senaste 10 åren. Under själva temat och frågan ligger även något annat: Jag är faktiskt väldigt trött på de postmodernas beskrivning av dokumentärfotografin. Jag känner inte till någon dokumentärfotograf som gör gällande att deras form av fotografi producerar bilder vars relation till verkligheten är direkt och okomplicerad. Det är en slags ganska låg retorisk teknik att beskriva motståndarens inställning och sedan kritisera den. (Jämför, t ex: Kristoffer Arvidsson, Louise Wolthers & Niclas Östlind (editors), 2014. Between realities. Photography in Sweden 1970–2000 Bokförlaget Arena, Lund 2014).

Andrea Holzherr gav en glimrande beskrivning av hur både samtida och historiska fotografer hanterat autenticitet och sanning i relation till ämnen som klass, ojämlikhet och krig och konflikt. Slutligen konstaterade hon att hon inte kände någon annan teknik att beskriva verkligheten som uppenbart ger ett sannare resultat.

Corinne Vionnets presentation var nog den mest intressanta. Hon utgick från turistiska arketyper eller troféer, det som Susan Sontag kallar tourist's photographic trophies. De flesta människor känner till platser och byggnader som Lutande tornet, Taj Mahal, Goldengatebron, Eiffeltornet osv. Utifrån turistbilder från Google images syntetiserade hon drömlika bilder som var och en bestod av 100 enskilda objekt. Alla av typen Min flickvän vid framför Eiffeltornet.

Fotoboken

Lieko Shiga, Mishka Henner och Tony Cairns och Kalev Erickson från Archive of Modern Conflict, London, presenterade med Lars Mogensen som moderator. Åter igen var alla presentationerna bra och väldigt intressanta. Intressantast var dock den av Lieko Shiga.

Shiga är utpräglat dokumentär och undersökande fotograf. Hon bosatte sig i en liten by på stranden mot Stilla havet i Sendai-provinsen i norra Japan runt 2008.

Hon blev byns officiella fotografiska krönikör och arbetade med allt visuellt där. Hon driver ett antal projekt bland byns tre-fyrahundra invånare och deras liv som fiskare och bönder. Allt fick ett abrupt slut med Tōhoku-jordbävningen och den följande Tsunamin utplånade hela samhället. Den japanska staten har bedömt riskerna för en upprepning av katastrofen för stora och förbjudit permanent boende där.

Shiga samlade bilder och fotoalbum som blivit begravda bland alla rasmassor. Dessa fragment av minnen samt Shigas egen dokumentation ligger till grund för hennes bok Rasen kaigan (Spiral Shore).

Slutligen

Håller den måttet? Det tycker jag! Har den växtverk? Kanske. Min känsla är att det var betydligt mindre folk i år än de två tidigare, fast i år har man mer tid på sig. Har du inte varit där ännu, åk dit!

Home

Subscribe to my stuff

stuff by category || year

NB

My name is Sigfrid Lundberg. The stuff I publish here may, or may not, be of interest for anyone else.

On this site there is material on photography, music, literature and other stuff I enjoy in life. However, most of it is related to my profession as an Internet programmer and software developer within the area of digital libraries. I have been that at the Royal Danish Library, Copenhagen (Denmark) and, before that, Lund university library (Sweden).

The content here does not reflect the views of my employers. They are now all past employers, since I retired 1 May 2023.

This entry (Landskrona fotofestival 2015) within Sigfrid Lundberg's Stuff, by Sigfrid Lundberg is licensed under a Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License.

SigfridLundberg´sStuff