Sigfrid
Lundberg´s
Stuff

Min mor

Sigfrid Lundberg's Stuff 2009-06-28

Bookmark and Share

Min mor var 43 år gammal när hon födde mig 1956. Alltså föddes hon själv 1913, året innan första världskriget bröt ut. Nu är hon 96, och lever, som hon säger, på lånad tid. Tid, det är något som hon tar på största allvar. Vi talas vid per telefon varje dag. Hon ringer 20.10, nästan exakt. Det blir alltid ett trevligt samtal.

Mor i dörrent

När det är dags att säga godnatt, återkomer hon ständigt till att man måste vara tacksam för varje dag som gått, och att "i morgon är det en ny dag". Visst har Mor rätt! Det är faktiskt inte är självklart att man får leva hela nästa dag. Har man hunnit med ett långt liv, så är man mer medveten om den saken än vad vi, yngre människor, är.

Jag tänker på det ibland, att hon har varit med om en stor del av 1900-talet, och hur hon kan tala om arbetslösheten på 30-talet, om Krügerkraschen 1931. Då var hon en fager ung kvinna 18 år gammal. Mor har varit folkpensionär under i princip hela mitt yrkesverksamma liv, hon föddes innan ryska revolutionen och lever faktiskt fortfarande. Hon arbetar fortfarande i trädgården. "Ni behöver inte vara rädda, jag kan inte trilla när jag sitter på marken," berättade hon nyligen.

I mars i år fick hon höra på radion om SEBs nyemission nu i mars månad tog hon rollatorn ner till Handelsbanken. Som folkpensionär tjänar hon 7000 kronor i månaden, så för att köpa de femhundra hennes innehav berättigade henne till, fick hon höja sin checkkontokredit. Vi fick 200 aktier var, jag och min bror. Det var för sina barns skull hon köpte aktierna på lånade pengar.

En ny påminnelse om vår dödlighet

I dag när vi talades vid berättade hon om gravstenen. Min far dog i september i fjol 93 år och tre månader gammal, men det är först nu som vi fått gravstenen på plats, och Mor är lycklig för det. Den är i lite mer äldre stil, hög och smal, inte så där bred och låg som många gravstenar är numera. Jag har inte sett den själv ännu, men mor säger att den är vacker. Huggen i grå granit från Östra Göinge, i trakten kring Glimåkra, där Far växte upp. Texten är i Garamond, stilen som Far tyckte bäst om, jämte Berling Antikva. Far var boktryckare och vi har nog åtskilliga hundra kilo Berling Antikva i källaren efter honom.

Mor ser illa. Hon har både grå starr och gula fläcken och kan inte läsa inte tidningen längre. Men lyssnar hon på radio det gör hon. Jag tror att hon sitter där i köket och lyssnar mest hela dagen. Inte missar hon en nyhetssänding om hon kan undvika det. Ekot och i synnerhet ekonomiekot är viktigt. Radioföljetongen och radioteatern är hennes enda intag av skönlitteratur nuförtiden.

Mor började skolan 1920. Det var inte så ovanligt på den tiden att flickornas utbildning försummades på bekostnad av gossarnas. För hennes del blev det aldrig mer än sexårig folkskola. Istället läste hon in nästan stora delar av en gymnasiekompetens på KOMvux mot slutet av 60-talet och början av 70-talet. Det blev dock inte moderna språk eller matematik, för det var hennes förkunskaper för klena.

Dagligen diskuterar vi utvecklingen i världen, och hon berättar annat som hon har hört på radion. Mor har stor tillit till att Barack Obama och hoppas på fred i mellersta östern. Nu senast har hon talat en del om PO Enquists som går som radioföljetong just nu, med författaren själv som uppläsare.

En kopp kaffe

Vi åker hem till mor var eller varannan helg, jag och min bror. Vi byts om för att hon skall få besök oftare.

När jag är hos henne äter vi lunch tillsammans. Sedan lyssnar vi på lunchekot medan vi tar en kopp kaffe på maten. Sedan stänger vi av radion och går igenom posten, mest fönsterkuvert. Nästan varje gång ber hon mig att läsa jag högt ur tidningen. Börsnoteringarna för hennes aktier och dödsannonserna måste jag läsa varje gång vi träffas.

Så är det i livet. När man är ung funderar man kanske inte så mycket över det, men det är ju så att man umgås väldigt mycket med människor som är som man själv är. Unga umgås med unga, småbarnsfamiljer med varandra och de diskuterar barn. När man kommer upp i medelåldern diskuterar man barn, barnbarn och sjuka föräldrar. När blir gammal gammal läser man dödsannonserna. När man är så gammal som Mor är det få kvar av hennes vänner att läsa om där.

Efter kaffet språkar om allt möjligt. Ofta går vi en promenad, men oftast tycker hon bättre att gå uppför än nerför. Rollatorn rullar för fort och det är lätt att hon inte hinner med den i nerförsbacke.

Mor tycker om poesi. Hon kan en hel massa dikter och psalmverser utantill som hon gärnar citerar när det passar. Hon har tränat yoga sedan hon fyllde 60, och hon tränar varje dag. Jag tror också att hon dagligen läser alla de dikter och psalmer hon kan utantill, och i synnerhet JO Wallins:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara

Fast hon kan minst fem verser till.

blog comments powered by Disqus

Home

Subscribe to Stuff from Sigfrid LundbergSubscribe to my stuff
Subscribe to Stuff from Sigfrid LundbergSubscribe to discussion feed

stuff by category || year

NB

My name is Sigfrid Lundberg. The stuff I publish here may, or may not, be of interest for anyone else.

On this site there is material on photography, music, literature and other stuff I enjoy in life. However, most of it is related to my profession as an Internet programmer and software developer within the area of digital libraries at the Royal Library, Copenhagen (Denmark) and, before that, Lund university (Sweden).

The content here does not reflect the views of my past or present employers

Creative Commons License
This entry (Min mor) within Sigfrid Lundberg's Stuff, by Sigfrid Lundberg is licensed under a Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License.